Reseblogg för fam Ekelöw

5 - 17 maj - China Beach Danang

Efter två dagar i Hanoi fortsatte färden söderut mot Danang och Sandy Beach Resort på China Beach. Danang ligger ganska mitt på Vietnams östkust, strax söder om DMZ - Demilitarized Zone där gränsen gick mellan Nord- och Sydvietnam och där det ironiskt nog utkämpades allra flest strider under Vietnamkriget. Om någon har sett Apocalypse Now, så är China Beach den strand där den stackars soldaten tvingas surfa, medan Robert Duval ger order om att de ska bomba lite napalm på kullarna runtomkring, så att han ska få surfa ifred. China Beach är en 30 km lång, vit sandstrand, med fantastiska vågor. Stranden är ren och fin och fortfarande väldigt lite bebyggd(men det är massor med byggprojekt på gång). Vi bodde i en bungalow vid stranden och både somnade och vaknade till havets brus - en härlig känsla.


Utsikt från verandan på vår bungalow

Oskar kontemplerar på stranden med vietnamesisk fiskebåt i förgrunden


Barnen vi poolen


Pojkarna vid typisk fiskebåt modell större

Runtomkring Danang finns hela tre platser på världsarvslistan inom räckhåll för en dagsutflykt, My Son med gamla hinduiska Champa-tempel à la Angkor Vat, den gamla staden Hué som var huvudstad när Vietnam var kejsardöme och den gamla handelsstaden Hoi An med mycket gammal bebyggelse bevarad. Vi  tänkte oss nog vara ganska kulturella under våra dagar på China Beach, förutom att vi skulle hinna med hel del strandliv förstås. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sej... Hela familjen hade haft lite småretlig hosta och snuva ända sedan Xian och på Sandy Beach tog det i rejält med feber, jättehosta och öroninflammation, lite lagom jämt fördelat över familjemedlemmar och dagar. Facit blev en antibiotikakur för tre av oss som fortfarande pågår.

       
Hoi An är en väldigt pittoresk stad både dag...

... och nattetid

Men vi gjorde så gott vi kunde och njöt av solen, stranden och havet när orken tillät. En dag cyklade vi till Marble Mountains, som ligger alldeles i närheten av Sandy Beach och vandrade runt och tittade på imponerande marmorstatyer av Buddha, uthuggna direkt i berget. Vi tog oss också till Hoi An ett par gånger och hela familjen sydde upp dufflar där hos en av alla de duktiga skräddarna. Maten på vår resort var också mycket god, så förutom att vi alla varit ganska ynkliga under vistelsen här, har vi inte direkt lidit nöd.

     
De olika marmorstatyerna och marmortemplen som var uthuggna i Marble Mountains var imponerande


Marble mountains bar också spår av nyare historiska händelser i form av kulhål från Vietnamkriget

Vi har gjort en del omplanering av resan under vägen och ett resmål som vi skjutit framför oss är Tokyo. I den halvdåliga kondition som hela familjen befinner sej i, inser vi att vi inte orkar med en ny storstad, så vi skjuter Tokyo på framtiden. Efter 15 dagar i Vietnam, beger vi oss nu i stället mot Hong Kong, där vi spenderar ett antal dagar innan vi flyger hem till Sverige igen. Ofattbart att fem månader redan har passerat.


Barnen poserar glatt (läs tramsigt) i sina nyuppsydda dufflar

2  - 5 maj - Färden fortsätter mot Hanoi

Resan till Hanoi var ett litet äventyr i sig. Att passera gränsen mellan Kina och Vietnam landvägen är inte helt okomplicerat, så vi(Ante och Agnes) kände oss lite uppspelta. Resan påbörjades vid 8-tiden på kvällen då en taxi tog oss till Guilin där vi fick vänta på en "resebyrå" i nästan tre timmar. Därifrån kom vi så småningom på nattbussen till Pingxiang, en gränsstad på den kinesiska sidan. Nattbussarna är inredda med tre rader våningssängar med sex sängar i varje rad. Bussen var inte full, så vår familj kunde fritt disponera de tolv bakersta sängplatserrna. Där låg vi och skumpade fram genom södra Kina, tills vi nådde Pingxiang vid 8 på morgonen. Från Pingxiang åkte vi minibuss fram till gränsstationen. Vid gränsstationen hade de en liten taxiservice på den kinesiska sidan - i stället för att gå de 500 metrarna fram till immigration, fick man åka golfbil.


Efter först en och en halv timmes bilresa till Guilin och därefter närmare tre timmars väntan på en resebyrå mitt i natten var familjen redan lite mör innan resan till Vietnam knappt börjat

 
Nattbussen som tog oss från Guilin till Pingxiang och friendship pass var väl sisådär

 
Att lämna Kina och trava ut i ingemansland för att komma tlll den Vietnamesiska gränsen gick smidigt och snabbt

 
Den Vietnamesiska immegrationskontrollen var en segdragen historia. Men tillslut kunde vi trampa in i Vietnam

Att lämna Kina var inga problem och sedan trampade vi ca 500 meter genom ingenmansland till kontrollen på den vietnamesiska sidan. De två länderna har väldigt olika ekonomiska förutsättningar, och det märks redan på gräns-stationerna. Medan den kinesiska var stor och pampig med mycket planteringar och stolt vajande flaggor, var den vietnamesiska liten och sliten, smutsig och grå. Vi fick spendera en del tid där, det var mycket papper som skulle fyllas i och det skulle stämplas både här och där och stämplarna skulle kontrolleras i ytterligare ett par luckor, men till slut kom vi ut på andra sidan med 15 dagars turistvisum i passet. Där fiskades vi snabbt upp av några listiga typer som sålde på oss en biljett med minibuss till Hanoi, men först skjutsade de in oss i sina flotta bilar till Dong Dang gränsstaden på den vietnamesiska sidan. Minibussen var inte alls lika flott och den åkte inte från Dong Dang, förrän de packat den pinfull med vietnameser och mera packning. Vi förstod väl redan när vi köpte biljetten att vi var lurade och hade betalt för mycket för biljetten, men vi lyckades faktiskt få busschauffören att köra ända fram till vårt hotell, så summa summarum var det nog inte så farligt ändå. Ca 75 SEK per personför fyra timmars bussfärd. När vi äntligen kom fram till vårt hotell i Hanoi var klockan drygt 2 på eftermiddagen och hela familjen var väldigt trött, dammig och skrynklig. Efter diverse uppfräschande verksamhet och en sen lunch, tog vi alla en välbehövlig middagslur.

Vårt hotell, De Syloia Hotel i centrala Hanoi, visade sej vara ett alldeles utmärkt litet hotell, med det där lilla extra när det gällde allting. Vänlig personal, trevligt inredda rum, färsk frukt på rummet varje dag, morgontidningen instucken under dörren, gratis wifi, suverän frukostbuffé och en restaurang som serverade fantastiskt god vietnamesisk mat till hyggliga priser. Och för denna service betalade vi ca 600 SEK per natt.

Nästa dag ägnades åt en guidad rundtur genom ett smällhet Hanoi. Minibussen tog oss till Ho Chi Minh muséet och vi stod snällt och väntade i den långa ringlande kön som passerade igenom mausoléet med Ho Chi Minhs balsamerade kropp. Barnen var säkra på att de var en vaxdocka, men vår guide hävdade bestämt att det var den riktiga Ho Chi Minh. Han åker visst till Ryssland varje år för att piffas upp av en konservator där(tillsammans med Mao och någon annan gammal kommunistgubbe), och när han är bortrest är mausoléet stängt. Varje god Vietnames måste besöka Ho Chi Minh åtminstone en gång under sitt liv. Det kändes skönt att ha det avklarat...

Hela familjen utnanför Ho Chi Minhs Mausoleum

I rundturen ingick också ett besök på Temple of Litterature, Hanois gamla universtitet, som grundades för snart 1000 år sedan. Inte dåligt. Efter lunch var det egentligen meningen att vi skulle besöka Etnologiska muséet, men eftersom utställningen huvudsakligen håller till utomhus och t o m vår guide tyckte att vädret var väldigt varmt, blev det Hanoi Hilton i stället. Ja, alltså det Hanoi Hilton som också heter Hoa Lo Prison. Fängelset byggdes av fransmännen för att straffa oliktänkande(fransmännen var INGA trevliga typer, fick vi lära oss), men användes även för att hålla amerikanska krigsfångar under kriget mot USA(då bland andra senator John McCain satt fängslad där), därav smeknamnet. Det är helt klart att Vietnam har en fascinerande men grym historia och det är inte bara USA:s härjningar som plågat landet. Otroligt att landet alls står på fötter. Det var inte så lätt att besvara alla barnens frågor.

 
Vietnams första universitet, Temple of Litterature, är nästan 1000 år gammalt

 
Centralfängelset / Hoa Lo Prison / Hanoi Hilton var fascinerande för både vuxna och barn

Hanoi är en otroligt stökig stad, inte minst med avseende på trafiksituationen. Miljoner moppar överallt, som kör som galningar och i bästa fall stannar för rödljus. Att korsa gator till fots är direkt livsfarligt och Agnes fick räkna in barnen hela tiden, för att försäkra sej om att hon fortfarande hade tre stycken. Men vi tyckte ändå om Hanoi och allra bäst var nog att vandra runt i the Old Quarters och känna pulsen på gatulivet och kommersen. I Old Quarters där gatorna är indelade och har namn efter vilken vara de säljer. En gata för frotté, en gata för verktyg, en för skor, en för porslin osv. Ganska charmigt faktiskt.

     
Gatuliv i de gamla kvarteren i Hanoi...


    
... mer av samma slag

29 april - 2 maj Yangshuo

Flygresan mellan Xi'an och Guilin gick bra och väl framme i Guilin väntade en taxi som körde oss till hotellet i Yangshuo. När vi kom fram till hotellet var klockan 10 på kvällen, så vi gick och la oss direkt. På morgonen när vi satt och åt frukost började vi försöka orientera oss. Det här är femte gången Ante är i Yangshuo och andra för Agnes, men det var 17 år sedan vi var här senast. Då var Yangshuo en liten by med i princip två gator. Yangshuo ligger fortfarande vid Li River och omges av sockertoppsberg, som är så typiska för kinesiska landskapsmålningar. När vi satt vid vår frukost, kunde vi konstatera att vi anade en del sockertoppar, men vi befann oss inte på någon av de två gator som fanns förra gången och i vi hade ingen aning om i vilken riktning vi skulle gå för att komma till floden.

Yangshuo by night är numera en livlig hitstoria

Det har hänt en hel del med Yangshuo på 17 år, kan man konstatera. Det har blivit otroligt mycket mer av allting och hela byn är ett jättelikt turistjippo. Och det är jättemycket turister i Yangshuo, men 95% av dem är numera kineser. Det är inte många backpackers som hittar hit längre. Sedan tar hela Kina semester dagarna kring den 1:a maj, som är årets stora begivenhet - Labour holiday. Då är det inte bara första maj som gäller, utan man är ledig minst tre dagar. Och på kvällen den 1:a maj var Yangshuo fullständigt överfullt av folk. Faktiskt rätt olidligt. Vi var tacksamma att vårt hotell låg på en mer stillsam sidogata.

Därmed har vi gjort klart att man åker inte till Yangshuo för att uppleva Yangshuo längre. Men landskapet runtomkring kan man fortfarande njuta av och det gjorde vi verkligen. En dag hyrde vi cyklar och cyklade genom risfälten utefter Yulongfloden. På Moonhill åt vi matsäck och hittade igen diverse namninskrifter som börjar ha dryga 20 år på nacken.

     
Om man lyckas lyckas leta sig bort från massorna...

      
...är det dock fortfarande lika härligt att cykla omkring i Yangshuos omgivningar

Vi gjorde också ett par turer på Li-floden, både upp och nedströms. Man åker på bambuflottar med små soffor på och har man tur förstår man lite av vad den kinesiska guiden berättar. Den tur då vi åkte nedströms var särskilt givande, trots att det nog egentligen inte var meningen. Någonstans nedanför Yangshuo är man förmodligen tvungen att betala någon sorts tull för dem som färdas på floden. Vi blev nämligen tvungna att kliva av där och sedan irrade vi tillsammans med guiden igenom en liten by vid flodstranden, för att sedan kliva på flotten igen som mötte oss på andra sidan byn. Guiden hade aldrig gjort den här promenaden tidigare, för hon hittade inte, så vi fick gå ganska länge och ta oss en god titt på den där lilla byn. Vi kom inte rätt förrän flera bybor hjälpte till och följde oss på vägen. Det var som att kliva rakt in i medeltiden. Enkla stenhus med stampade jordgolv, byggda huller om buller med stigar emellan. Höns och ankor gick och sprätte var som helst och en buffel stod och betade bredvid tvätten som hängde på tork. Bönderna gick och grävde för hand i sina odlingar med kinahattarna på huvudet och bar tunga vattenhinkar med ok. Det enda som skiljer en sån här liten by från en medeltida sådan är de trassliga eltrådarna som driver deras TV-apparater och en och annan glödlampa.

   
I väntan på uppstigning

 
Väl uppe var utsikten helt magisk


Säkert nere igen

Den allra bästa upplevelsen under dagarna i Yangshuo, var ändå vår tur med luftballong! Det var första gången i luftballong för hela familjen och är det någon gång man ska göra det, så är det i detta fantastiska landskap. Det var helt enkelt magiskt.

24 - 28 april Xi'an

Tågresan till Xi'an gick bra och vi kom fram tidigt på morgonen. Vid 10-snåret på förmiddagen hade vi hunnit checka in på hotellet OCH äta frukost och begav oss ut för att upptäcka staden. För 2000 år sedan och under många hundratals år var Xi'an Kinas huvudstad, så här finns hur mycket gammal historia som helst. Massor av pagoder, uråldriga gravar och murar och så den världsberömda terracotta-armén förstås. Innerstan, som omgärdas av den medeltida stadsmuren, är ganska behändig att ta sej an till fots och vi började med att vandra runt i den muslimska kvarteren som låg alldeles i närheten av vårt hotell. Det är Kina och islam i en underbar förening. Vackra hus med både arabiska och kinesiska tecken, smala vindlande gränder, osannolika matserveringar, folklivet är fantastiskt, alla dofter och ljud... Här är man verkligen långt från Sverige.

Det lagades fantastiska maträtter i de gamla muslimska kvarteren i Xian

Den gamla stadsmuren är numera renoverad, så att man kan gå upp och gå runt den. Hela sträckan är ca 15 km. Men då ska man betänka att under Xi'ans storhetstid för dryga tusen år sedan, omgärdade den dåvarande stadsmuren en yta som var sju gånger större än idag. Vi klev upp på muren vid den västra porten. Här startade sidenvägen på den tiden det begav sej. Sedan vandrade vi till söderport och där kunde man hyra cyklar och cykla runt. Vi cyklade runt muren i eftermiddagssolens sken.

Cykelturen på stadsmuren som omger Xian var en höjdare för oss alla

Andra dagen i Xi'an var planerad som en mellandag, då vi mest ägnade oss åt skolarbete på hotellrummet. Högst upp i hotellet hade de en träningslokal med pingisbord, som barnen självklart trivdes väldigt bra i. Flera "raster" under dagen tillbringades i träningslokalen. Och det sista de gjorde innan läggdags var också att spela lite pingis där. Och det var då det hände. När den sista matchen var avslutad, skulle Arvid bara leka lite med träningscykeln. På något vis slant han, givetvis efter att ha fått upp väldigt hög fart, och pedalerna fortsatte snurra runt. Den ena pedalen slog upp ett stort sår i hans högra ben. Det största och otäckaste sår någon av oss någonsin sett(fast vi har väl egentligen inte sett så mycket). Vi insåg genast att vi måste till ett sjukhus.

Det var nu det visade sej vilken fantastisk personal som arbetade på hotellet, Xian City Hotel. Managern, vice managern, receptionsmanagern och vice receptionsmanagern följde alla med Ante och Arvid till sjukhuset på natten och stannade hela tiden de var kvar där. Sjukhusets standard lämnade väl en del i övrigt att önska, men det hette "No 1 Hospital in Xi'an" och skulle vara stans bästa. Arvid fick i alla fall den bästa vård de kunde uppbringa där. Han fick bedövningspruta, syddes med sex stygn, fick stelkrampsspruta och antibiotikadropp. En sjuksköterska var väldigt duktig på engelska och blev ett fantastiskt stöd för både Arvid och Ante. Medan de var på sjukhuset var det ingen av Agnes, Oskar eller Elsa som kunde eller ville somna hemma på hotellet, och när de slutligen kom tillbaka vid 2-tiden på natten, var glädjen och lättnaden mycket stor.

På väg till återbesök på sjukhuset....


...för att få dropp med antibiotika

Vi var tillbaka till sjukhuset, som låg bara fem minuters promenadväg från hotellet, de tre nästföljande dagarna, för omläggning av såret och för att få mera antibiotikadropp. Varje gång var en av cheferna från hotellet med oss hela tiden under sjukhusbesöket. Vi fick också låna en rullstol av hotellet, som vi fick disponera som vi ville. Alla på hotellet var fantastiska omtänksamma och fina med Arvid och hela familjen och samma sak gällde sjukvårdspersonalen. Sjukhusräkningen sattes upp på rummet och när vi checkade ut fick vi betala motsvarande 650 SEK för hela kalaset.

Andra dagen efter olyckan kände vi oss så pass starka, att vi åkte och tittade på Terracotta-armén. Arvid fick vi rulla runt i rullstolen förstås, men det gick bra. Hotellet hade ordnat med bil och egen guide som dessutom studerat kulturhistoria, så han hade mycket att berätta för oss. Det var också oerhört fascinerande att se de långa tysta raderna av soldater, varav ingen är den andra lik. Och historien om hur det hela byggdes och kejsaren som lät bygga armén, som skyddar hans grav är nästan otrolig. Det tog 700 000 personer 38 år att färdigställa det hela.

Teracotta-armén är imponerande men det finns en enorm outnyttjade potential för sjäva utsällningen

Dagen efter var det dags att flyga vidare till Yangshuo. Det var nästan lite vemodigt att ta farväl av den snälla personalen på hotellet. På väg till flyget stannade vi till ett par timmar på en annan av alla de otaliga gravplatser som finns runt Xi'an, den som tillhörde kejsare Jingdi och hans fru och upptäcktes så sent som 1998. Den här gravplatsen innehåller också terracottafigurer(närmare 20 000), men är på många sätt betydligt mer fascinerande än terracotta-armén. Dels är muséet otroligt mycket bättre gjort än terracottaarméns. Här har man dels lagt glasskivor ovanför utgrävningarna, dels får man gå ner i utgrävningarna och titta in på föremålen. Dels är föremålen man hittat mer varierade och spännande. Den här utgrävningen innehåller inte bara en massa soldater som vaktar en grav, utan här representerar varje grop ett departement(eller vad man nu ska kalla det) vid den kejserliga regeringen för den tiden. Mycket fascinerande och mycket väl värt ett besök för den som styr kosan mot Xi'an.

 
Kejsare Jindi´s grav med 20 000 teracotta figurer(djur, tjänare, konkubiner, slavar, mm)  som avspeglade vardagslivet för Kejsaren var helt fantastisk.