Reseblogg för fam Ekelöw

24 - 28 april Xi'an

Tågresan till Xi'an gick bra och vi kom fram tidigt på morgonen. Vid 10-snåret på förmiddagen hade vi hunnit checka in på hotellet OCH äta frukost och begav oss ut för att upptäcka staden. För 2000 år sedan och under många hundratals år var Xi'an Kinas huvudstad, så här finns hur mycket gammal historia som helst. Massor av pagoder, uråldriga gravar och murar och så den världsberömda terracotta-armén förstås. Innerstan, som omgärdas av den medeltida stadsmuren, är ganska behändig att ta sej an till fots och vi började med att vandra runt i den muslimska kvarteren som låg alldeles i närheten av vårt hotell. Det är Kina och islam i en underbar förening. Vackra hus med både arabiska och kinesiska tecken, smala vindlande gränder, osannolika matserveringar, folklivet är fantastiskt, alla dofter och ljud... Här är man verkligen långt från Sverige.

Det lagades fantastiska maträtter i de gamla muslimska kvarteren i Xian

Den gamla stadsmuren är numera renoverad, så att man kan gå upp och gå runt den. Hela sträckan är ca 15 km. Men då ska man betänka att under Xi'ans storhetstid för dryga tusen år sedan, omgärdade den dåvarande stadsmuren en yta som var sju gånger större än idag. Vi klev upp på muren vid den västra porten. Här startade sidenvägen på den tiden det begav sej. Sedan vandrade vi till söderport och där kunde man hyra cyklar och cykla runt. Vi cyklade runt muren i eftermiddagssolens sken.

Cykelturen på stadsmuren som omger Xian var en höjdare för oss alla

Andra dagen i Xi'an var planerad som en mellandag, då vi mest ägnade oss åt skolarbete på hotellrummet. Högst upp i hotellet hade de en träningslokal med pingisbord, som barnen självklart trivdes väldigt bra i. Flera "raster" under dagen tillbringades i träningslokalen. Och det sista de gjorde innan läggdags var också att spela lite pingis där. Och det var då det hände. När den sista matchen var avslutad, skulle Arvid bara leka lite med träningscykeln. På något vis slant han, givetvis efter att ha fått upp väldigt hög fart, och pedalerna fortsatte snurra runt. Den ena pedalen slog upp ett stort sår i hans högra ben. Det största och otäckaste sår någon av oss någonsin sett(fast vi har väl egentligen inte sett så mycket). Vi insåg genast att vi måste till ett sjukhus.

Det var nu det visade sej vilken fantastisk personal som arbetade på hotellet, Xian City Hotel. Managern, vice managern, receptionsmanagern och vice receptionsmanagern följde alla med Ante och Arvid till sjukhuset på natten och stannade hela tiden de var kvar där. Sjukhusets standard lämnade väl en del i övrigt att önska, men det hette "No 1 Hospital in Xi'an" och skulle vara stans bästa. Arvid fick i alla fall den bästa vård de kunde uppbringa där. Han fick bedövningspruta, syddes med sex stygn, fick stelkrampsspruta och antibiotikadropp. En sjuksköterska var väldigt duktig på engelska och blev ett fantastiskt stöd för både Arvid och Ante. Medan de var på sjukhuset var det ingen av Agnes, Oskar eller Elsa som kunde eller ville somna hemma på hotellet, och när de slutligen kom tillbaka vid 2-tiden på natten, var glädjen och lättnaden mycket stor.

På väg till återbesök på sjukhuset....


...för att få dropp med antibiotika

Vi var tillbaka till sjukhuset, som låg bara fem minuters promenadväg från hotellet, de tre nästföljande dagarna, för omläggning av såret och för att få mera antibiotikadropp. Varje gång var en av cheferna från hotellet med oss hela tiden under sjukhusbesöket. Vi fick också låna en rullstol av hotellet, som vi fick disponera som vi ville. Alla på hotellet var fantastiska omtänksamma och fina med Arvid och hela familjen och samma sak gällde sjukvårdspersonalen. Sjukhusräkningen sattes upp på rummet och när vi checkade ut fick vi betala motsvarande 650 SEK för hela kalaset.

Andra dagen efter olyckan kände vi oss så pass starka, att vi åkte och tittade på Terracotta-armén. Arvid fick vi rulla runt i rullstolen förstås, men det gick bra. Hotellet hade ordnat med bil och egen guide som dessutom studerat kulturhistoria, så han hade mycket att berätta för oss. Det var också oerhört fascinerande att se de långa tysta raderna av soldater, varav ingen är den andra lik. Och historien om hur det hela byggdes och kejsaren som lät bygga armén, som skyddar hans grav är nästan otrolig. Det tog 700 000 personer 38 år att färdigställa det hela.

Teracotta-armén är imponerande men det finns en enorm outnyttjade potential för sjäva utsällningen

Dagen efter var det dags att flyga vidare till Yangshuo. Det var nästan lite vemodigt att ta farväl av den snälla personalen på hotellet. På väg till flyget stannade vi till ett par timmar på en annan av alla de otaliga gravplatser som finns runt Xi'an, den som tillhörde kejsare Jingdi och hans fru och upptäcktes så sent som 1998. Den här gravplatsen innehåller också terracottafigurer(närmare 20 000), men är på många sätt betydligt mer fascinerande än terracotta-armén. Dels är muséet otroligt mycket bättre gjort än terracottaarméns. Här har man dels lagt glasskivor ovanför utgrävningarna, dels får man gå ner i utgrävningarna och titta in på föremålen. Dels är föremålen man hittat mer varierade och spännande. Den här utgrävningen innehåller inte bara en massa soldater som vaktar en grav, utan här representerar varje grop ett departement(eller vad man nu ska kalla det) vid den kejserliga regeringen för den tiden. Mycket fascinerande och mycket väl värt ett besök för den som styr kosan mot Xi'an.

 
Kejsare Jindi´s grav med 20 000 teracotta figurer(djur, tjänare, konkubiner, slavar, mm)  som avspeglade vardagslivet för Kejsaren var helt fantastisk.