Reseblogg för fam Ekelöw

12  januari - Cape Reinga

Vi lämnade Russel under gårdagskvällen och begav oss norrut. Barnen sov och vi körde på ända till Waitiki Landing, den sista utposten på nordöns norra spets, innan Cape Reinga. Waitiki Landing - sinnebilden för begreppet håla. Där finns en bensinmack, en liten mataffär och en campingplats med enklare övernattningsmöjligheter som också har en liten restaurang. Vi åt vår frukost där och till tonerna av Black eyed Peas serverades vi en väldig mängd korvar och omeletter i en lokal som tagen från en film från the Outbacks i Australien.

Waitiki Landing

Sen skumpade vi de sista två milen på skruttig grusväg upp till Cape Reinga. Längst ut på udden står ett fyrhus och där möts Stilla havet och Tasmanska havet. Vågorna kan bli upp till 10 meter höga vid storm. Vi såg inga 10-meters vågor, men att de krockade med väldig kraft, det var tydligt. Vi satt där länge och kände oss små.

    
Cape Reinga

Vi vände söderut och efter ett par mil svängde vi ut mot Ninety Mile Beach, som sträcker sej utefter hela nordspetsens västra sida. Stranden är 90 kilometer om man ska vara korrekt. Barnen var badsugna, men badlusten stillades när de fick syn på en massa maneter på stranden och när de sedan nästan snubblade över en död haj (nästan 1,5 m lång) blev det spiken i kistan - inget bad. Vi åt vår lunch på stranden och fortsatte färden. Längre söderut efter beachen gjorde vi ett nytt försök och där fann vi varken maneter eller hajar så det blev bad till slut. Vi kunde konstatera att Tasmanska havet är mycket saltare än Stilla havet.

Efter middag i solnedgången fick barnen gå och lägga sej och sedan började nattkörningen mot Bay of Plenty. Ante och Agnes turades om att köra genom natten och Ante gav sej inte på sista sträckan, förrän vi var framme i Tauranga vid Bay of Plenty. Då hade vi kört 65 mil på vägar som långa sträckor slingrar sej genom bergspass och där hastigheten ibland inte är mer än 30 km/h. Vägnätet här i Nya Zealand motsvarar inte riktigt det svenska, trots att vi åkte på deras två största vägar SH1 och SH2. Att sedan husbilen är 6,5 meter lång och väger 3 ton, gör väl inte saken bättre... 


Annan husbil med problem :-)

13 januari - 14 januari - Bay of Plenty

Bay of Plenty fick sitt namn av kapten Cook och han hade rätt, här finns verkligen mycket för den som gillar bad och sol.  För första gången checkade vi in på en campingplats - Top 10 Holiday Park i Papamoa Beach - för att få tillgång till el, tvättmaskiner och riktiga duschar. Vår plats låg precis vid den långa härliga stranden.  Stränderna här motsvarar de bästa stränderna i Thailand, det är bara mycket mindre folk.

           
Strandliv med surfing och grävande. Kommer vi till Sverige om vi gräver mer ???

Barnen fick "body boards", brädor som man kan ligga på och "surfa" på vågorna. Dagen ägnades åt sol och bad och skolarbete. På kvällen var det härligt att ta en riktig dusch och torka sej med nytvättade handdukar.

Morgonen efter checkade vi ut från campingen och åkte vidare österut längs Bay of Plenty för att stanna vid nästa strand och ägna dagen åt sol och bad och skolarbete.

På kvällen åkte vi till Te Kaha point som ligger en bit upp på den östra udden och ställde oss att sova där.

15 januari - Bay of Plenty

Vi vaknade i Te Kaha, där vi sovit på en liten grusplan ovanför havet. Idén med att åka till Te Kaha var att vi skulle åka vägen tillbaka och titta på utsikten. Vägen slingrade sej högt upp utefter bergssidorna och havet glittrade turkosblått på höger sida. I havet såg man Whakaare,  en ö med en aktiv vulkan som ligger ca 50 km ut.

När vi kom till Hawai Beach (!?) stannade vi och åt frukost. Stranden var helt oexploaterad och kändes lite vild, med stora vågor och mycket drivved. Vi fortsatte västerut till Ohope, där stranden var långgrund och barnvänlig. Dessutom låg det en basketplan precis vid stranden. Här stannade vi hela dagen och sov kvar på kvällen.

  
Hawai Beach


Basketmatch på Ohope beach