Reseblogg för fam Ekelöw

28-29 januari - Kaikoura

Den 28 januari lämnade vi tillbaka husbilen i Christchurch. Minsann var det lite vemodigt. Den hade trots allt varit vårt hem de senaste tre veckorna.

Det visade sej att mannen som hade husbilsfirman var svenskättling. Mark Bobergs farfars farfars någonting hade emigrerat till Nya Zealand från Stockholm. Han kunde ingen svenska alls, men det gladde honom oerhört att vi hade hyrt husbilen av honom och han skjutsade oss gärna till flygplatsen. Där hyrde vi en vanlig bil och begav oss vidare norrut efter östkusten.

Meningen var egentligen att vi skulle flyga vidare till Australien den 28:e, men vi förlängde Nya Zealandsvistelsen två dagar, för att hinna med att titta på valar uppe i Kaikoura.

I Kaikoura handlar ALLT om valar

I Kaikoura bodde vi på Dusky Lodge, ett hostel av den typ man bodde på när man reste som backpacker i ungdomen. Hela stället sköttes av backpackers som stannat till ett tag. Det fanns tre olika kök, där man kunde laga sin egen mat och flera"lounger" där man kunde hänga i de nersuttna sofforna, läsa gamla tidningar och kvarlämnade böcker och titta på urgamla video-filmer. Stämningen var minst sagt avslappnad och Ante kände sej tjugo år yngre. Barnen stortrivdes. Vi stannade två nätter.

Det stora äventyret i Kaikoura var"whale watching". Vi hade bokat biljetter på en båt, men när vi kom dit visade det sej att det var så grov sjö ute på havet att vår tur ställts in. De kunde boka om oss på en resa senare på dagen, men det fanns inga garantier för att den turen skulle bli av heller. Vad göra? Ante ringde till flygbolaget "Wings over Whales" (clever ey?). Jodå, de kunde köra oss på en tur. Sedan hade vi familjeråd och kom fram till att det var bäst att ta det säkra för det osäkra och ta planet.

22 meter val...

Det var ett litet flygplan, som precis hade plats för familjen Ekelöw och två tyskar. Allting började väldigt bra. Vi åkte ut över havet och det tog inte lång stund innan vi fick syn på en val. Stor upphetsning i planet och alla knäppte kort med sina kameror. Piloten cirklade snällt runt valen, för att alla skulle kunna se så bra som möjligt och det var verkligen fascinerande med den där bjässen som låg och blåste vid vattenytan. Efter en stund började cirklandet att ta ut sin rätt och upphetsning byttes mot illamående. Barnen hade fått åksjuke-tabletter och det var nog tur. Synd bara att inte föräldrarna varit lika förutseende när det gällde sej själva. Vi klarade oss ner på marken igen utan olyckor, men det tog flera timmar efteråt innan illamående försvunnit helt.


En glad familj som fått se val och klarat sig från att spy