Reseblogg för fam Ekelöw

14 - 17 februari - Albany

Efter den lyckade krokodilturen åkte vi direkt till flygplatsen för att flyga till Perth. Framme i Perth väntade hyrbilen på oss och vi bilade de ca 40 milen rakt söderut till Albany. I Albany har vi bott vid Middleton Beach på Terrace Villas B&B. Där har vi fått hyra "the Rose Villa", som ligger undanskymd på bakgården omgiven av rosor och med en egen överbyggd uteplats. Huset, som är byggt i tegel, är förmodligen ett uthus ombyggt till bostadshus med tre sovrum. Det kändes som att kliva in i någons sommarhus när vi kom dit och hela familjen trivdes direkt.

Vårt boende i Albany

Här är klimatet ett helt annat. Inte alls samma luftfuktighet som i Darwin med omnejd. Det känns som en riktigt härlig svensk sommardag.  Kusten här är ganska ojämn, med mycket olika vikar, uddar och öar och runda granithällar avlöser sandstränderna, vilket ytterligare spär på den skandinaviska känslan. Vi trivs.

Emu point utanför Albany

Och ungarna har hittat en ny favoritsport. Hela familjen tog nämligen en surflektion hos Mike på Ocean Beach i Denmark (som ligger granne med Bornholm Beach - det kan inte vara en slump). Nu är de fast och vill inte göra något annat. Just idag är dock vågorna så höga och det blåser så mycket att vi inte fick hyra några brädor. Men vi har bokat in barnen på en lektion på måndag i Margaret River, så de får hålla sej tills dess.

       
Familjen provar utrustning med hjälp av Mike och sedan surfas det (se Arvid & Oskars blogg för mer action)

I Albany ligger den valfabrik som var den sista att stänga när Australien införde totalförbud på valjakt 1978. Den är nu omgjord till ett stort muséum om valar och valjakt. Det lät väl sisådär med ett muséum om valjakt, men det hade fått väldigt goda vitsord, så vi åkte dit för att se vad det var. Vi blev verkligen positivt överraskade för det var ett jättefint muséum. Den sista valfångaren att användas där låg numera på land och var muséibåt. Det var inget glamoröst liv man levde ombord... De gamla tranoljecisternerna var omgjorda till biosalonger och visade filmer om valar och hajar.


Ombord på valfångaren

I en hangar hade de en skelettsamling som var ganska imponerande. Inte minst skelettet efter en pygméblåval som strandade i närheten av Albany på 70-talet. Den heter pygméblåval eftersom den bara är 22 meter lång. En vanlig blåval är ca 34 meter...

Skelett från "pygméval"

Det mesta handlade om valjakten, men det gick inte att ta fel på med vilken stolthet de kunde konstatera att deras totalförbud på valjakt har gett resultat. Antalet valar i vattnen runt Australien har återhämtat sej. Under den period då knölvalarna migrerar mellan Antarktis och varmare vatten ovanför Australien, kan man numera se dem från land rakt utanför muséet.