Reseblogg för fam Ekelöw

7 - 11 april Koh Samui

På måndag morgon lämnade vi Koh Lanta efter sju veckor på ön. Vi tog farväl av Farmor, Farfar och Anna, som skulle resa hem till Sverige senare samma dag och hoppade in i minibussen som tog oss fram till färjepiren vid Don Sak i närheten av Suratthani. Därifrån åkte vi båt till Koh Samui. Väl framme möttes vi av våra thailändska vänner sedan 1987, Nid och Prang samt Nids dotter Nat och Prangs son Joe (Tyvärr var inte Oht, Nids man på Samui den här gången utan på affärsresa i norr). Det blev ett glatt återseende. Senast vi sågs var 2005, när vi var i Thailand på vår "bröllopsresa".  Vi åkte direkt till Lamai Beach och Thai House On The Beach, där vi bor och där en härlig välkomstmiddag redan väntade i restaurangen på stranden.

 
Vi hälsades välkomna med en härlig middag på stranden

Det var när middagen var avslutad och vi skulle ta med oss bagaget in på hotellrummet som vi upptäckte DET  - vår lilla ryggsäck var borta. Den innehöll alla pass och flygbiljetter, barnens kameror, ett och annat DS-spel och diverse smått och gott. Efter att ha letat igenom bilarna tredubbla gånger insåg vi att den inte fanns någonstans. Vi åkte tillbaka till färjeterminalen och började titta oss runt i mörkret. Då inträffar det ofattbara; i en buske precis där vi packat in bagaget i bilarna, står plötsligt ryggsäcken som om inget hade hänt. Oöppnad och med allt innehåll kvar. En chans på miljonen ungefär. Det bör ha passerat flera hundra turister och åtskilliga taxichaufförer där, för det anlände minst två färjor efter vår. Lättnaden var enorm och vi har tackat de högre makterna många gånger sedan dess.

Prang var bara på snabbvisit på Koh Samui och redan andra dagen var hon tvungen att flyga tillbaka till Bangkok igen. Men först ordnade hon så att hennes son tog med pojkarna på Go-Kart, vilket uppskattades mycket.

Nid och hennes två döttrat Nat och Am visste inte hur väl de ville oss och donade och fixade så att vi skulle trivas hos dem. De har dels en resebyrå, dels har de ett litet bungalowställe med ca 15 bungalows(Cottage@Samui) ganska långt söderut på Lamai. Där är det Nids kusin Chaoy som lagar maten, vilket hon är väldigt duktig på. Ingen lagar så goda räkkakor som Chaoy, för att inte tala om hennes kyckling med cashewnötter som är den godaste vi ätit under hela Thailandsvistelsen(och vi har hunnit provat ett antal olika...). Vi gick dit och åt flera gånger.

"Cottage@Samui" är det bungalowställe Nid  & Oht driver för tillfället 


I detta enkla kök trollar Chaoy fram helt makalöst god thaimat


Barnen älskar Chaoy och hon skämmer alltid bort dem. Här har hon stickat dem varsin mössa

Barnen tyckte mycket om att bara hänga i resebyrån och spela på datorerna där. Nid bor med sina döttrar i en lägenhet bredvid resebyrån. Tillsammans med dem bor numera även deras adoptivson Jojo. Jojo är en 6-årig pojke som är barn till någon släkting till Nid som inte har möjlighet att ta hand om honom. Han och barnen hade mycket kul i hop under eftermiddagarna och kvällarna när han kommit hem från skolan.

Oskar hjälper Jojo med spel på datorn


Elsa och Oskar i speltagen

På onsdagen hade de bokat in oss på en snorklingsutflykt till Koh Nang Yuan, en ö, eller snarare tre öar förbundna med sandbankar som ligger alldeles i närheten av Koh Tao. Det var helt fantastiskt vackert där. Nästan overkligt vackert. Disney hade inte kunnat göra det bättre. Vi stannade hela dagen på ön för att utforska den, bada och snorkla direkt från stranden.

Barnen tar en paus i snorklingen och läskar sig i Nangyuan beach bar

  
Nangyuan är sagolikt vackert


"Strandpromenaden" längst med Koh Nangyuan

En eftermiddag tog Am med Agnes och barnen på elefanttrekking. Elefanterna vandrade i regnskogen omkring Namuang waterfall. Det är en härlig och fridfull upplevelse att rida på de där mäktiga djuren, som är så smidiga trots att de ser så stora och klumpiga ut. Barnen uppskattade nog matningen mest. Man fick köpa bananklasar att mata elefanterna med, men bananerna var så omogna att det bara var en av elefanterna som åt dem. Till slut tröttnade även den på gröna bananer och övergick till att äta palmmärgen den hade framför fötterna i stället. Då var barnen inte sämre än att de övergick till att mata den med palmmärgsbitar. Det krävdes väldig övertalning innan jag och Am fick dem därifrån.

 
Elefanttrekking med tillhörande matning

På torsdagkvällen tog Nid oss med på den bästa utflykten vi någonsin varit på i Thailand. Nattfiske på longtail-båt. Vi åkte ut strax efter solnedgången och tuffade ut på havet medan mörket la sej och stjärnorna tändes på himlen. Det var en fantastisk känsla att ligga på det stora däcket i fören och titta upp på stjärnhimlen. När vi lagt ankar fick alla varsitt spö som agnades med bitar av squid eller räka och sedan pilkade man. Det var ca 20 meter djupt där vi fiskade, så det blev till att veva när man fick napp.


Longtailbåtarna som användes vid nattfisket

Ante och Elsa i fiskartagen


Arvid med liten men god fisk

Vi fick några fiskar, inte så jättemånga och inte så jättestora heller, men det var väldigt festligt att äta dem nygrillade i båten med den medhavda dipsåsen gjord på lime, vitlök och chili.

Något som barnen gillade mycket var när det kom stim med squid och simmade förbi båten. De lockades dit av de vita lamporna som hängde ut från båten. När stimmen kom nära slog fiskaren på de röda lamporna i stället och sedan gällde det att vara kvick med håven. Nygrillad squid var dessutom helt otroligt gott.

Oskar och Elsa fiskar squid

 
Oskar och en av de lokala fiskarna tillreder vår fångst

Framåt nattkröken blev en del fiskare lite sömniga och när båten tuffade hemåt igen vid 2-3-tiden på natten låg alla(utom skepparen) på fördäck och sov. 

Sista dagen på Samui har vi lånat Nids bil och åkt runt lite grann för att se om vi känner igen oss. Vi åkte till Chaeng mon, vår gamla favoritstrand som ligger på det nordöstra hörnet av ön. Den var helt sönderbyggd och fylld med stora resort och parasoller i stället för bungalows och palmer. Vi blev så deppiga att vi inte ens orkade gå i och bada. Big Buddha såg om möjligt ännu guldigare ut än vanligt och området med försäljare runt om kring honom breder ut sej i allt vidare cirklar. Överlag är Koh Samui helt överetablerat och förstört av turistnäringen - tyvärr. Men vi återkommer förmodligen igen för att återse våra vänner där.


Big Buddha har fått en och annan ansiktslyftning genom åren


Våra barn, Nid och hennes döttrar Amm & Nat 

Imorgon blir vi hämtade av taxin klockan 6 på morgonen och vid 8 går flyget till Hong Kong.