Reseblogg för fam Ekelöw

18 - 23 april - Beijing

Tågresan till Peking var en upplevelse i sej och gav en god försmak av vad som komma skulle. Vi klev på tåget i Hong Kong vid 15-tiden den 17:e och 24 timmar senare kl 15:30 den 28:e klev vi av tåget på ett kaotiskt Beijing West Train Station. Det första vi gjorde var att köpa nya tågbiljetter från Beijing till Xian, som är vårt nästa resmål. Det är svårt att få tag på tågbiljetter i Kina därför är det en tumregel att alltid boka tågresan ifrån en stad så fort man anlänt. En annan tumregel är att ingenting är lätt i Kina...

På väg in på tåget från Hong Kong till Beijing

Tågfrukost betående av nudlar och grönt te funkar de´ me´


Vy från restaurangvagnen tidigt på morgonen gav en liten försmak


Agnes och barnen väntar utanför tågstationen medan Ante köper biljetter till Xian

Att ta sig till hotellet från tågstationen var ett riktigt äventyr på grund av att det är få, väldigt få, kineser i Beijing som kan någon engelska överhuvudtaget förutom Hello och Bye Bye(och taxichaufförerna kan inte ens det). Efter tre timmars taxiåkande, kartläsande, gående, många goda råd från hjälpsamma och nyfikna kineser och ett ständigt gestikulerande, kunde vi tillslut checka in på hotellet Days Inn Forbidden city som bokstavligen ligger vägg i vägg med Förbjudna staden och Himelska fridens torg. Med andra ord ett helt ustökt läge.

Det absolut bästa sättet att ta sig fram i Beijing är att cykla så redan andra dagen hyrde vi cyklar som vi hade under hela vår vistelse. Att bara trampa omkring planlöst bland de återstående hutongerna och uppleva stadslivet är bland det bästa man kan göra trots den tilltagande trafiken. Favoritkvarteren med de gamla hutongerna söder om Himmelska fridens torg är tyvärr helt jämnade med marken och där pågår nu febril återuppbyggnad inför OS av hutonginspirerade turiststråk. Sorgligt!

Få se nu var låg den där hutongen igen...

 
Bakom dörrarna i hutongerna gömmer sig det kinesiska vardagslivet

  
Gamla vackra dörrar i hutong som håller på att rivas...


Överallt rivs hutonger för att lämna plats för det nya Beijing...

Vi  bokade en bil med chaufför och engelsk guide som skulle ta oss till Kinesiska muren dagen därpå. Vi lyckades få ett mycket bra pris, kanske lite för bra skulle det visa sig.

När vi vaknade upp öste regnet ner så vi strök besöket på muren och beslöt att ta en närmare titt på OS-byn och Sommarpalatset istället. Bilen som hämtade oss var en mycket väl inrökt sedan från tidigt 80-tal av kinesiskt ursprung. Endast två av dörrarna gick att öppna och guidens engelskafärdigheter överträffades med lätthet av Arvid och Oskar. Vi lät oss dock inte nedslås av den äckligt rökiga bilen eller den totala avsaknaden av guidning utan hade några härliga timmar i Sommarpalatset där till och med solen tittade fram.

I OS-byn byggs ett hotell för deltagarna som ser ut som OS-facklan

   
Sommarpalatset är verkligen trevligt i vårskrud


När solen tittade fram hyrde vi en trampbåt och begav oss ut på Kunmingsjön i Sommarpalatset. Elsa styrde båten med säker hand tuggandes på en baozi, medan Arvid och Oskar trampade idogt.

 
Det har blivit en vana för barnen att ställa upp på bilder med främmande kineser flera gånger per dag. "Man känner sig som värsta rockstjärnan", som Oskar sa.

Den 21:a åkte vi med minibuss till Kinesiska muren. Vädret kunde inte vara bättre och och resan dit gick snabbt och smidigt. Vi valde att åka till ett ställe som heter Mutiányu som ligger 90 km norr om Beijing. Det nästan sagobetonade vyerna med kinesiska muren ringlades över bergen omgiven av fruktträd i blom fick oss att tappa andan. Ännu en gång sa barnen att detta var de bästa vi gjort på vår resa. :-)

       
Vi hade en helt underbar dag på muren som avslutades med att barnen provade att klättra på den

En sak man bara inte får missa när man är i Beijing är Förbjudna staden. Det kan dock lätt bli lite för mycket av det goda med alla tempel och all historia, speciellt för barn. (Även Ante själv tyckte att det blev för mycket av det goda när han som artonåring besökte förbjudna staden för första gången.) Eftersom barnen tröttnade ganska fort och Agnes och Ante varit där ett antal gånger tidigare forcerades hela Förbjudna staden på knappa två timmar.

 
Agnes och barnen utanför Förbjudna staden och Himmelska fridens torg

       
Förbjudna staden är stor, pampig och detaljrik

Förutom alla sevärdheter och all historia i Kina och Beijing är maten något som vi längtat mycket efter. Redan på tåget från Hong Kong fick vi god kinesisk mat à la Cantonese. När vi sedan i Beijing hittade några hak som serverade underbart goda dumplings och ett antal andra med kryddstark mat från Sichuan-provinsen var lyckan total. Arvid, Oskar och Elsa förundras fortfarande över hur fånigt lyckliga mamma och pappa är när det hittat ställen med riktigt god mat...


Tomma tallrikar efter en middag med blandade dumplings


Sichuanmat är kryddstark och variationsrik

 
Självklart slank det ner en Pekinganka i Beijing 

   
Någon som vill ha grillade skorpioner?

12 - 17 april - Hong Kong

Vi anlände till Hong Kong vid lunchtid och checkade in på vårt hotell. Vi bor på Minden Hotel som ligger på Kowloon(fastlandssidan av Hong Kong) och ett stenkast från Nathan Road och Chunking Mansions(den erfarne Hong Kong-resenären förstår nu att läget är fenomenalt). Det roliga är att hotellet dessutom bara ligger ett stenkast från Mariners club där vi gifte oss i S:t Peters church för nästan exakt tre år sedan. Självklart var vi förbi och inspekterade att kyrkan var sej lik och att alla kände igen sej.

Tillbaka i S:t Peters church där vi gifte oss på påskafton 2005

Hong Kong är en sån där stad som man upplever genom att ge sej ut på gatorna och ströva runt och bara låta gatlivet komma till en. Hela familjen är väldigt förtjusta i Hong Kong, kanske den stad i världen som vi tycker allra bäst om. Och hela familjen orkar gå hur långt som helst när vi är här, så det är det vi har gjort mest - gått omkring och upplevt. Redan första kvällen var vi nere vid vattnet och tittade på världens största permanenta ljusshow, monterad på skyskraporna på Hong Kong-ön. Och vi hann vandra gatorna upp till Temple Street Night market, där killarna dealade till sej några billiga spel till sin Nintendo DS.

Hong Kong-öns välkända profil

OS-figurerna möter man överallt och nere vid vattnet har de gjort en stor installation med representanter för olika sporter. Barnen poserar med pingis-figuren.

Kowloon by night - nästan bländande

Bland det första vi var tvungna att göra när vi kom till HK var att söka visum till Kina. Det tar några dagar att få visumet, så på söndagen var vi på en resebyrå och fixade alla papper och tog passbilder. Resan till Tibet får vi ge upp, för det är förnärvarande omöjligt för utlänningar att få tillstånd att resa dit.  Det blir alltså inget höghöjdståg till Lhasa denna gång...

Kärt bestyr för en gammal backpacker

På söndagarna har de Kung Fu-corner i Kowloon Park. Det lät ju ganska spännande, så vi gick dit. Det var inte så mycket kamp som barnen kanske önskade sej, mera finstämt. Det roligaste var nästan att titta på publiken som var en härlig skara små kines-gubbar, som verkligen uppskattade föreställningen.

Ingen Jackie Chan direkt...

Och publiken hängde med på varenda "move".

En vanlig söndag eftermiddag i Mong Kok, dit vi tog tunnelbanan för lite shopping.

Shopping kräver energi och det här kommer att bli gott.

Underbart frasiga pannkakor med färsk frukt eller chokladfyllning.

Självklart har vi åkt färjan över till Hong Kong-ön några gånger. De gamla Star Ferry-båtarna ser precis ut som de alltid har gjort. Däremot känner man inte alls igen sej när man kommer av på Hong Kong-ön, för där bygger de om och fyller ut en stor del av den centrala strandlinjen. Väl iland på ön, är det mesta sej likt. En salig blandning av det ultramoderna och det urgamla. Skyskrapor, snofsiga butiker och dyra restauranger samsas om ytan med små kinesiska hak, tempel och marknader som säljer allt möjligt du inte ens vill veta vad det är.

Star Ferry är precis sej lik.

På väg till Hong Kong-ön.

Familjen Ekelöw på promenad.

Trång gränd på HK-ön fylld med marknadsstånd

Vad får det lov att vara?

Vi besökte Man Mo-templet på HK-ön, som ligger inklämt mellan höga byggnader. Hela templet är fyllt av rökelse och det är nästan svårt att andas därinne. Men det var så mystiskt och fascinerande att vi ändå stannade en god stund. Och vi bidrog till röken genom att tända stickor och tänka på alla de därhemma.

Det finns små tempel inklämda bland de stora byggnaderna lite varstans i Hong Kong.

I hela taket på Man Mo-templet hänger rökelse-spiraler och pyr.

Oskar tänder rökelse

En kväll tog vi spårvagnen upp till Victoria Peak och njöt av utsikten. Vi såg solen gå ner bakom bergen och hur stadens alla ljus tändes vartefter nedanför oss.

Solnedgång från Victoria Peak.

Utsikt över staden vid solnedgången.

Samma utsikt något senare...

Och ytterligare lite senare...

En dag tog vi tunnelbanan hela vägen till Lantau Island och Hong Kong Disneyland. Det blev en härlig dag fylld med sockervadd, karuseller och fyrverkerier helt i Disneys anda.

T-banan till Disneyland hade specialdesignade vagnar.

Välkomna till Disneyland

Efter fem härliga dagar i Hong Kong är det så dags att ta tåget till Peking. Det allra sista vi gjorde innan vi lämnade stan var att gå på postkontoret och skicka en låda med prylar hem till Sverige.

På postkontoret

7 - 11 april Koh Samui

På måndag morgon lämnade vi Koh Lanta efter sju veckor på ön. Vi tog farväl av Farmor, Farfar och Anna, som skulle resa hem till Sverige senare samma dag och hoppade in i minibussen som tog oss fram till färjepiren vid Don Sak i närheten av Suratthani. Därifrån åkte vi båt till Koh Samui. Väl framme möttes vi av våra thailändska vänner sedan 1987, Nid och Prang samt Nids dotter Nat och Prangs son Joe (Tyvärr var inte Oht, Nids man på Samui den här gången utan på affärsresa i norr). Det blev ett glatt återseende. Senast vi sågs var 2005, när vi var i Thailand på vår "bröllopsresa".  Vi åkte direkt till Lamai Beach och Thai House On The Beach, där vi bor och där en härlig välkomstmiddag redan väntade i restaurangen på stranden.

 
Vi hälsades välkomna med en härlig middag på stranden

Det var när middagen var avslutad och vi skulle ta med oss bagaget in på hotellrummet som vi upptäckte DET  - vår lilla ryggsäck var borta. Den innehöll alla pass och flygbiljetter, barnens kameror, ett och annat DS-spel och diverse smått och gott. Efter att ha letat igenom bilarna tredubbla gånger insåg vi att den inte fanns någonstans. Vi åkte tillbaka till färjeterminalen och började titta oss runt i mörkret. Då inträffar det ofattbara; i en buske precis där vi packat in bagaget i bilarna, står plötsligt ryggsäcken som om inget hade hänt. Oöppnad och med allt innehåll kvar. En chans på miljonen ungefär. Det bör ha passerat flera hundra turister och åtskilliga taxichaufförer där, för det anlände minst två färjor efter vår. Lättnaden var enorm och vi har tackat de högre makterna många gånger sedan dess.

Prang var bara på snabbvisit på Koh Samui och redan andra dagen var hon tvungen att flyga tillbaka till Bangkok igen. Men först ordnade hon så att hennes son tog med pojkarna på Go-Kart, vilket uppskattades mycket.

Nid och hennes två döttrat Nat och Am visste inte hur väl de ville oss och donade och fixade så att vi skulle trivas hos dem. De har dels en resebyrå, dels har de ett litet bungalowställe med ca 15 bungalows(Cottage@Samui) ganska långt söderut på Lamai. Där är det Nids kusin Chaoy som lagar maten, vilket hon är väldigt duktig på. Ingen lagar så goda räkkakor som Chaoy, för att inte tala om hennes kyckling med cashewnötter som är den godaste vi ätit under hela Thailandsvistelsen(och vi har hunnit provat ett antal olika...). Vi gick dit och åt flera gånger.

"Cottage@Samui" är det bungalowställe Nid  & Oht driver för tillfället 


I detta enkla kök trollar Chaoy fram helt makalöst god thaimat


Barnen älskar Chaoy och hon skämmer alltid bort dem. Här har hon stickat dem varsin mössa

Barnen tyckte mycket om att bara hänga i resebyrån och spela på datorerna där. Nid bor med sina döttrar i en lägenhet bredvid resebyrån. Tillsammans med dem bor numera även deras adoptivson Jojo. Jojo är en 6-årig pojke som är barn till någon släkting till Nid som inte har möjlighet att ta hand om honom. Han och barnen hade mycket kul i hop under eftermiddagarna och kvällarna när han kommit hem från skolan.

Oskar hjälper Jojo med spel på datorn


Elsa och Oskar i speltagen

På onsdagen hade de bokat in oss på en snorklingsutflykt till Koh Nang Yuan, en ö, eller snarare tre öar förbundna med sandbankar som ligger alldeles i närheten av Koh Tao. Det var helt fantastiskt vackert där. Nästan overkligt vackert. Disney hade inte kunnat göra det bättre. Vi stannade hela dagen på ön för att utforska den, bada och snorkla direkt från stranden.

Barnen tar en paus i snorklingen och läskar sig i Nangyuan beach bar

  
Nangyuan är sagolikt vackert


"Strandpromenaden" längst med Koh Nangyuan

En eftermiddag tog Am med Agnes och barnen på elefanttrekking. Elefanterna vandrade i regnskogen omkring Namuang waterfall. Det är en härlig och fridfull upplevelse att rida på de där mäktiga djuren, som är så smidiga trots att de ser så stora och klumpiga ut. Barnen uppskattade nog matningen mest. Man fick köpa bananklasar att mata elefanterna med, men bananerna var så omogna att det bara var en av elefanterna som åt dem. Till slut tröttnade även den på gröna bananer och övergick till att äta palmmärgen den hade framför fötterna i stället. Då var barnen inte sämre än att de övergick till att mata den med palmmärgsbitar. Det krävdes väldig övertalning innan jag och Am fick dem därifrån.

 
Elefanttrekking med tillhörande matning

På torsdagkvällen tog Nid oss med på den bästa utflykten vi någonsin varit på i Thailand. Nattfiske på longtail-båt. Vi åkte ut strax efter solnedgången och tuffade ut på havet medan mörket la sej och stjärnorna tändes på himlen. Det var en fantastisk känsla att ligga på det stora däcket i fören och titta upp på stjärnhimlen. När vi lagt ankar fick alla varsitt spö som agnades med bitar av squid eller räka och sedan pilkade man. Det var ca 20 meter djupt där vi fiskade, så det blev till att veva när man fick napp.


Longtailbåtarna som användes vid nattfisket

Ante och Elsa i fiskartagen


Arvid med liten men god fisk

Vi fick några fiskar, inte så jättemånga och inte så jättestora heller, men det var väldigt festligt att äta dem nygrillade i båten med den medhavda dipsåsen gjord på lime, vitlök och chili.

Något som barnen gillade mycket var när det kom stim med squid och simmade förbi båten. De lockades dit av de vita lamporna som hängde ut från båten. När stimmen kom nära slog fiskaren på de röda lamporna i stället och sedan gällde det att vara kvick med håven. Nygrillad squid var dessutom helt otroligt gott.

Oskar och Elsa fiskar squid

 
Oskar och en av de lokala fiskarna tillreder vår fångst

Framåt nattkröken blev en del fiskare lite sömniga och när båten tuffade hemåt igen vid 2-3-tiden på natten låg alla(utom skepparen) på fördäck och sov. 

Sista dagen på Samui har vi lånat Nids bil och åkt runt lite grann för att se om vi känner igen oss. Vi åkte till Chaeng mon, vår gamla favoritstrand som ligger på det nordöstra hörnet av ön. Den var helt sönderbyggd och fylld med stora resort och parasoller i stället för bungalows och palmer. Vi blev så deppiga att vi inte ens orkade gå i och bada. Big Buddha såg om möjligt ännu guldigare ut än vanligt och området med försäljare runt om kring honom breder ut sej i allt vidare cirklar. Överlag är Koh Samui helt överetablerat och förstört av turistnäringen - tyvärr. Men vi återkommer förmodligen igen för att återse våra vänner där.


Big Buddha har fått en och annan ansiktslyftning genom åren


Våra barn, Nid och hennes döttrar Amm & Nat 

Imorgon blir vi hämtade av taxin klockan 6 på morgonen och vid 8 går flyget till Hong Kong.

31 mars - 6 april - sista veckan på Lanta

Det finns ett talesätt som säger att Koh Lanta slukar tid och människor. Med det menar man dels att trots att resorten är fulla, så känns det aldrig särskilt fullt på stranden och dels att tiden går så vansinnigt fort när man är där. Och det sista kan vi verkligen skriva under på. Vi vet inte hur det gick till, men plötsligt är tiden på Lanta slut.

Denna sista skolvecka gick Oskar i 3-4:an, samma klass som sin kompis Joel och Arvid fortsatte i 5-6:an. Elsa tillbringade sina dagar med Ma, Pa, Farmor, Farfar och Anna. Vi njöt tillsammans med Lanta Villa som bas för verksamheten.

Farmor och farfar trivs :-)

Ante får massage på beachen

I början av veckan blåste kraftiga pålandsvindar med härligt höga vågor så eftermiddagarna ägnades åt bodysurfning i vågorna.

Bad, bad & åter bad... med lyckliga killar (Oskar & Joel)

Det var dock i denna vecka som den tragiska olyckan inträffade då en svensk flicka dog efter att ha blivit bränd av en stor manet. Flickan bodde på samma resort som oss och alla berördes väldigt illa av denna händelse och efter det badades väldigt sparsamt i havet.
 

Sista skoldagen gick pojkarna iväg med mycket blandade känslor.  Ingen av dem vill lämna kompisarna och skolan på Lanta. Arvid fick medalj och diplom av sin fantastiska fröken Mia som också gjorde sin allra sista dag på skolan. Vid samlingen efteråt sjöng de andra barnen på skolan "Bye bye blues" för Arvid, Oskar och Mia, som var de som slutade denna vecka.

Osar och Arvid på väg till sin sista skoldag


Arvid och Max får medalj


Oskar och Arvid samt Mia (Arvids fröken) avtackas med en bye bye blues

Helgen ägnades åt att försöka rensa ut och organisera all vår packning. Plötsligt ska allt få plats i ryggsäckarna igen och det är otroligt vad man samlar på sej. Somligt skickade vi hem med Farmor och Farfar och Anna, som betalat för extrakilon redan i förväg. Vi tackar för den omtanken.

Den sista kvällen skickade barnen iväg en vänskaps-lykta på stranden tillsammans med de fina kompisarna Max och Joel. Den gled sakta och vackert ut över vattnet. Det känns vemodigt att lämna Koh Lanta, men samtidigt spännande att dra vidare mot nya äventyr. I morgon åker vi till Koh Samui...

  
Elsa, Arvid, Oskar, Joel och Max skickar upp en  kinesisk vänskapslykta

24 - 30 mars - femte skolveckan i Thailand

På måndag anslöt faster Anna till gänget på Lanta och glädjen var naturligtvis väldigt stor. Hon flyttade in i vår bungalow och barnen gjorde snabbt upp ett rättvist schema över hur de skulle turas om att sova med henne.

Anna introducerades snabbt i livet på Lanta och tisdag morgon bar det av till stranden för att titta på Oskar och Elsa som hade gymnastiklektion. Som vanligt avslutades gympan med bad i havet.

Bad efter gymnastiken

Anna hade inga större problem med hänga med i de semesterrutiner vi inarbetat tillsammans med farmor och farfar. Men på torsdagen bröt vi rutinen och gav oss i väg på äventyr. När barnen gått iväg till skolan, packade vi tuk-tuken full och tuffade söderut längs Lantas västkust. Så småningom kom vi till Kan Tiang beach, som ligger så långt söderut man kan komma innan vägen övergår i mycket svårframkomlig "dirt road". Den stranden är mycket glest befolkad, vädret var lagom soligt och vågorna mycket blygsamma så hela gänget vågade sej på ett dopp i havet. Härliga timmar i solen, som vi aldrig glömmer.

Bensinstation en bit ner på Koh Lanta


Agnes, Farfar, Anna & Farmor på Kan Tiang Beach


Bildbevis på badande farmor & farfar

På fredagen gick Oskar och Elsa sin sista dag i 1-3:an på Lilla Svenska skolan. Oskar fortsätter nästa vecka i 3-4:an, men för Elsa var det den allra sista dagen. Det var också sista arbetsdagen för deras fantastiska fröken Torgerd Adolphsson. Sista veckan var de bara fyra barn i klassen och det var en stolt "fyrklöver" som tackade för sej på avslutningsdagen. Efteråt gick vi hem till huset och festade på farmors kanelbullar som hon tagit med från Sverige.

Stolta elever med en härlig lärare

 
Gott  & mysigt avslutningsfika i vår villa

På fredagkvällen sammanstrålade Ante och Agnes med gemensamma kollegan Per Forssberg med familj och vänner som bor två veckor på Chada på Koh Lanta.  Vi njöt av ännu en fantastisk solnedgång från en av barerna på stranden och gick sedan och åt middag tillsammans. Nygrillad fisk med lime, vitlök och chili...


Per, Agnes, Eva, Kicki, Pelle och Johan avnjuter goda drinkar i väntan på....


... ytterligare en vacker solnedgång på Klong Dao Beach

Som grädde på moset fick vi sova i farmor och farfars bungalow, medan de sov med barnen och Anna hemma hos oss. Dagen efter vaknade vi båda ganska tidigt(ålderssymptom?), så vi var tillbaka i vår bungalow redan vid 9-tiden och åt en härlig helgfrukost med de andra.


Frukost hemmavid

På lördagkvällen hade pojkarna fire show på stranden tillsammans med kompisar från Lilla Svenska skolan. De gjorde tricks med "pojs", brinnande jonglerings-bollar som sitter i änden på en kedja. Lyckligtvis(?) avbröts föreställningen av ett av de värsta regn- och åskovädren vi varit med om. En riktig "tropical thunder storm". Så barnen kom hem utan några större brännskador.

Eldshow med Arvid, Oskar & diverse klasskompisar som avbröts...


... av ett fantastiskt regnoväder som vi tyvärr inte har några bra bilder på

På söndag morgon lämnade vi villa A6, där vi bott i fem härliga veckor och flyttade två gator bort, till villa C7 där vi ska bo den sista veckan på Lanta. Huset är i grunden likadant som A6, men planlösningen är en helt annan och tomten är betydligt större. Vi får ett sovrum till, förlorar visserligen poolen, men får mycket mera ljus och luft.

17 - 23 mars - fjärde skolveckan i Thailand

Nu är det klart att Arvid och Oskar får gå en sjätte vecka i Lilla Svenska Skolan. Elsa nöjer sej med fem veckor och det visade sej att hon ändå inte fick plats. Boendet har också ordnat sej. Den 30 mars flyttar vi in i villa C7 i samma område som vi bor i nu. Den är större än den vi har nu, men eftersom vi då betalar lågsäsongspris, blir hyran ca hälften av vad vi betalar idag. Inte dumt.

Annars har denna vecka präglats av farmor och farfars ankomst till Koh Lanta. Ett tag såg det lite oroligt ut och vi undrade om de alls skulle kunna göra den långa resan till Thailand, men sedan det blev klart att de skulle komma har det längtats alldeles väldigt. På måndag eftermiddag tillverkades teckningar som skulle hälsa farmor och farfar välkomna när de kom och framåt kvällen var barnen så spattiga att de inte kunde sitta still. När farmor och farfar äntligen kom blev de överfallna av tre glada barn som nästan slet ut dem ur minivanen.


Barnens teckningar på farmor och farfars bungalowdörr


Lite trötta men glada resenärer tillsammans med barnen


Margit och SOE bor i en bungalow på Lanta Villa, den resort där vi bodde när vi var här för tre år sedan. Det tar inte mycket mer än fem minuter att promenera hem till oss därifrån, så det är lätt att ta sej emellan våra ställen. Vi har snabbt kommit in i en härlig rutin, där farmor och farfar äter frukost på Lanta Villa och sedan lägger sej i solstolarna i skuggan under palmerna. Där ansluter vi och sedan går dagen i en enda lång räcka av solande och badande i hav och pool, diverse korsordslösning, läsning, lite strandtennis och kanske någon promenad på stranden.

Läxarbete under palmerna på Lanta Villa under överinseende av farmor

Härlig middag i Lanta Villas restaurang

Barnens påsklov sträcker sej från skärtorsdag t o m annandag påsk, så därför har vi fått extra mycket tid allihop tillsammans och det har varit mysigt. Hela familjen har varit ivrig att visa farmor och farfar alla fina ställen, goda restauranger, billiga affärer, bästa kompisar osv, så ibland har de nog haft fullt sjå med all "input".

Under veckan har Ante hunnit med att spela de sista tennismatcherna mot Bengt Eriksson. De har haft tuffa duster på tennisplanen, men det har inte varit Ante mot Bengt utan Timrå mot Björklöven. Tyvärr har det gått lite sämre för Timrå på tennisplanen än vad det gjort i rinken, så Björklöven fick ta med sej vandringspokalen hem till Stockholm.

  
"Björklöven Bengt" tog hem det prestigefyllda vandringspriset i Koh Lanta Open

På lördagen var det 22 mars, vilket betyder Arvids födelsedag. Han fyllde 12 år, omöjligt att förstå för hans föräldrar. Han uppvaktades med födelsedagssång och paket på sängkanten. På kvällen intogs födelsdagsmiddagen på Mr Pizza i Saladan.


Födelsedagen började med uppvaktning på sängen...


Och avslutatdes med favoritmaten pizza i Saladan

10 - 16 mars - tredje skolveckan i Thailand

Barnen stortrivs fortfarande i skolan, så pass att Arvid deklarerat att han gärna kan betala själv för att få gå en vecka till. Ante har börjat dra i trådarna både när det gäller boende och fortsatt skolgång. Huset vi bor i har vi hyrt fram till den 30:e mars, så ska barnen gå ytterligare en vecka i skolan, behöver vi hitta ett boende på Koh Lanta första veckan i april.

Annars går livet på Lanta sin gilla gång. När barnen gått till skolan tar Agnes och Ante TukTuken söderut, för att hitta någon lite mer glesbefolkad strand att softa på. Vi läser en hel del, både skönlitteratur och guideböcker och vi solar och badar förstås. Vi avslutar alltid med en god lunch innan vi åker till skolan för att hämta barnen vid 14.00. Väl hemma i huset brukar det inte alltför sällan vara uppåt en åtta barn som plaskar runt i den lilla poolen. På fredagen hade Elsa och hennes kompis Cecilia blivit lovade att få göra chokladbollar hemma hos oss. Ryktet spred sej och de fick några medhjälpare. Både med att laga och äta.

  
Chokladbollsmania i vår bungalow

Men även Ante och Agnes har varit väldigt sociala denna vecka. På onsdagkvällen fick vi besök av Agneta och Bo som vi stötte ihop med i den lilla kombinerade travel agency, internet café och laundry shop, som vi av förklarliga skäl frekventerar en del. De bor också i en av svenskvillorna i vårt område och blev väldigt intresserade när de hörde att vi varit i Nya Zealand. Vi drack lite öl och visade en del bilder från Nya Zealand, fast egentligen pratade vi nog mest om annat. På torsdagkvällen kom Gunilla och Markus förbi tillsammans med barnen Catrin och Cecilia. Catrin har gått i Arvids klass och Cecilia i Oskar och Elsas. De har bott i villan tvärs över gatan och Elsa och Cecilia har lekt mycket tillsammans. Detta är dock sista veckan för dem på Koh Lanta och på tisdag åker familjen hem till Malmö igen. Barnen roade sej med att bada i poolen och titta på film medan föräldrarna pratade och drack öl.

På fredagkvällen var det dags för Antes tenniskompis Bengt med fru Malin och deras flickor Amanda och Cassandra, som gått i Elsas och Oskars klass. Denna gång tog vi en öl före maten och gick sedan ut och åt middag tillsammans på stranden.

På lördag morgon var det tidig revelj, för båten till Krabi gick redan klockan åtta från Saladan. På Krabi flygplats väntade hyrbilen som vi skulle köra över Malaysiska gränsen, en utflykt vi måste göra för att förlänga våra visa. Ansöker man inte i förväg får man 30 dagars turistvisum när man kommer till Thailand och de 30 dagarna har snart gått. Omöjligt att förstå.

På väg med båten till Krabi

Resan gick till Hat Yai och gränsstationen vid Pedang Besar. Från Koh Lanta åker de flesta till Satun, som är närmre, men vi tänkte hinna med att se något annat än Andman-kusten, när vi ändå var på väg.

Det blev en hel del bilåkning(barnen var väl inte alltid helt nöjda), men man får också se mycket på det viset och det är spännande. Thailändarna lever ju inte riktigt sina liv på samma sätt som vi, så tittar man ut genom bilfönstret har man aldrig tråkigt. 
 

Själva gränsöverskridningen var en lustig historia. När vi väl hittat det "hus" som var själva gränskontrollen, gick det smärtfritt att lämna Thailand. Sedan åkte vi någon kilometer genom ingenmansland innan det stod "Välkommen till Malaysia" och vi kom fram till deras gränskontroll. Här var det inte riktigt någon som visade intresse för oss utan de vinkade bara förbi oss. Vi frågade några om vi inte behövde stämpel att vi kommit in i landet men de sa bara att vi skulle åka vidare. Sen svängde vi runt i den första rondellen och vände tillbaka till den Malaysiska gränskontrollen för att lämna landet igen. Men eftersom vi inte hade någon stämpel att vi kommit in, kunde de inte stämpla ut oss. Vad göra? Ingen fara, kvinnan i luckan skrattade och förklarade att det var bara att åka varvet en gång till och få en inresestämpel, sedan skulle hon stämpla ut oss. Vi kände oss som Papphammar, men på andra varvet fick vi ordning på stämplarna och så småningom var vi tillbaka i Thailand igen med 30 nya dagar i passet.

 
Hej & hejdå Malaysia på 5 minuter

I Hat Yai sov vi i en lyxig lägenhet nästan högst upp i Novotel Hotel, mitt i stan. Nere på gatorna pågick en intensiv kommers med allt det vanliga av kläder, väskor, tingel-tangel och grannlåt och så matstånd, överallt matstånd. Den stora skillnaden här var att vi inte såg en enda västerlänning, vilket självklart gjorde allting något mer exotiskt.

Utsikt över Hat Yai från vårt hotellrum

På hemvägen hann vi med att stanna till vid en wat(thailändskt budhisttempel) och titta på en Reclining Buddha. Eftersom man huvudsakligen är muslimer på Koh Lanta, finns där ingen wat och inga buddhas vilket känns lite konstigt när man befinner sej i Thailand. Middagen intogs i Trang som visade sej ha helt annan stil på sina TukTuks.


Vilande Buddha i Hat Yai


Läckra TukTuks i Trang